Vi har hamnat i trotsträsk. Det märks så väl att Noria är i en utvecklingsfas. Hon pratar mer och mer och om nya saker och hon leker på ett annat sätt också. Och humöret vänder tvärt. Just nu behöver vi verkligen sommarlov. Mitt tålamod är inte på topp just nu. Jag hoppas bara att jag står ut med trotser mer nu när man kan ta det som det kommer, och vara lediga så jag inte är helt tokslut när Jan går på semester om en vecka. Jag ska verkligen försöka tänka att trots är nyttigt, utvecklande och en del av ett tryggt barn. Och så ska jag försöka åka iväg en liten sväng när Jan kommer hem på eftermiddagen om konflikterna har varit många. Fast jag ska inte överdriva. Inga långvariga utbrott, inte så våldsamt att hon kastar sig ner på golvet, utan det är mer åt det gnälliga hållet.

Jag kom samtidigt som en av barnen förskolekompisar. Mamman cyklade om oss i full fart med cykelkärran och sa direkt vid cykelstället att henens tålamod är helt slut, så kom nu! Och då var klockan 8.15. Tänkte då att andra familjer med 3-åriga småtjejer har ungefär samma tillvaro som vi.

Saker att gråta över idag: en keps är för stor, en keps sitter fel, pottan har fel färg, pusselbiten passar inte, man får inte stå på nya prydnadssaken till badrummet, man vill inte duscha fast man först tjatade om det, man får inte stå och borsta tvn med babyhårborsten när storebror tittar på tv, Vilmer förstår inte att hon helt plötsligt inte vill bli jagad mitt i jakten hon själv startat, vill inte ha mjölk i gröten men blir arg när mamma inte förstått att hon ångrat sig……Ja, lite småplock från dagen. Men sedan får man sanslöst många varma kramar också, och rekord i pussar med mm-ljud till. Och så bjuder hon på äppelklyftorna hon just slitit ur handen på Vilmer. Och så somnar hon på 2 minuter. Pyjamas, kort saga, kram, prat om bra saker som hänt under dagen och så god natt, och så sover hon innan man hinner titta in.