Jag är ingen utemänniska. Eller jo, på sommaren är jag det, men nu får jag kämpa med att låta entusiasmerande för att få ut barnen. De är lite som jag. På sommaren vill de vara ute jämt, nu vill de vara mest inne. Detta pratade vi om på utvecklingssamtalet också. Framförallt Vilmer tröttnar ute om det inte händer något. Han vill ha uppdrag. 

Vi tog oss ut efter varmkorven idag. Vi gick till dungen här bredvid. En jättemysig plats som jag går till för sällan. Barnen klättrade lite och sedan letade vi skatter. Barnen hittade en pantflaska och en övergiven koja. Där fanns det mycket att fundera över 🙂 Vi pratade lite om nypon.  Noria ville smaka en men blev avrådd av Vilmer. Och så kom de på att busken nog hette renbär. Sedan funerade de över om en tall kunde vara en tall fast den var så kort.

Sedan frös vi och gick hem. Kände oss dock lite duktiga att vi trots allt kom ut. Slog oss ner i soffan och dr somnade Noria. Hon har sin kindtand på gång och är allmänt labil så där som bara en 3-åring med tänder på gång kan vara. Jag lät henne sova. Vad gör det om hon är uppe ett tag ikväll, det lär inte bli sent ändå.

En tupplur ibland är aldrig fel.