Oj, vad tiden går. Jag minns första gången Vilmer kom hem och berättade något som jag visste att det inte var jag eller Jan som lärt honom. Det var något om kärnhus. Nu händer det så klart hela tiden, tack vare förskolan där de får uppleva saker hela tiden. De jobbar extra mycket med naturen just nu, så nu kommer han hem och berättar om allt möjligt.

Häromdagen, när Moa var här, tog jag fram pärlor till de stora barnen. Ingen av dem var intresserad dock, utan pysslade med de andra sakerna. Det var Noria som började pilla. Hon är för liten, tänkte jag. Jösses, nu får vi pärlor i hela köket. Men så fel jag hade, hon kunde ju. Uppenbarligen har hon gjort det förr.När hon lagt pärlplattor hemma förut har det varit med större pärlor, men numer blir det småpärlor. Tålamodet är väl inte på topp. Hon orkar inte hållapå så länge. Just nu sitter vi här tillsammans och lägger och hon vill ha mycket hjälp. Så nu ska vi se till att avsluta detta hjärta, hon och jag, så vi får stryka det och ha som underlägg senare!