Vilmer har alltid varit intresserad av bokstäver. Han började tidigt berätta om stora och små bokstäver när han såg dem, tex på nummerplåtar. Sedan tog det en paus, och det blev en massa annat intressant istället. Men på sista tiden har han börjat skriva. Det är så kul att se läsinlärning på nära håll. Idag, efter middagen, tog han ett papper och skrev ner bananer, morötter och spis. Han ljudar och formar bokstäver. Och blir själv nöjd.

Jag  är ju lärare, men har aldrig haft skola för barnen. Dock är det en självklarhet att språk och matematik har en viktig plats i vardagen. Man behöver ju inte vara lärare för att fatta att man kan räkna trappsteg, skopor välling och andra vardagsnära företeelser. Och godnattsaga med samtala om texten har vi ju varje kväll, och har haft 99% av alla kvällar sedan de var små.

Vilmer har ett pysselhäfte från rebus med matte i, siffror, former, lite enkel addition, och ett med bokstäver, enkla ljudningsövningar och så vidare för barn 4-6 år. Det är just nu precis lagom för honom. Han har inte pysslat i den på länge, men idag var den plötsligt så spännande att han tom tog med den in på toa och satt på golvet medan han väntade på att hoppa i badet.

Skrytigt inlägg, kanske. Jag är bara så stolt över min pojke!

Jag tror att just 5-årsgruppen kan bli räddningen för honom nästa år. Hans bästa vänner på avdelningen flyttar upp till 6-årsverksamhet på skolan nästa år. Men några tillfällen i veckan träffas 5-åringarna från fler avdelningar. Tydligen brukar den gruppen vara mycket uppskattad och kanske han tycker att det är skoj att jobba med de andra äldsta från förskolan.