Att barn får vara med i det som vuxna gör tror jag är viktigt. Att ge saker och ting den extra tid det tar att ha ett barn närvarande är också bra för mitt kontrollbehov och effektivitetsnoja! Jag älskar att göra saker ihop med mina barn och att vi upplever saker tillsammans. Det behöver så klart inte betyda att man gör det jämt, ibland måste kanske något gå undan, eller bli helt rätt, eller man kanske behöver få vara helt själv ett tag. Men annars så försöker vi. Laga mat och baka älskar de båda, tvätta bilen är kul, plantera, hänga tvätt, montera saker, dammsuga.

Idag har Noria varit med och skalat räkor till middagen. Inte lätt. Men gott. Hon älskar räkor. Först ville hon stå bredvid, men då åt hon fortare än jag hann skala. Så då sa jag att hon fick prova skala. Tokungen stoppar hela räkan i munnen, med ögon och allt. Spotta ut, tjoade jag  och det gjorde hon. Några sekunder senare tog hon en ny och nöjde sig med att slicka lite på den. Vilmer kom in han också. Är det en kräfta? Nej, en räka. Är det en hummer? Nej, en räka. Jasså! Så tog han en skalad och kom tillbaka efter en stund och sa att om man suger på den ett tag smakar det som kött. Ja, räk-kött, svarade jag och vi var överens om att det var ett djur, med ”kött”, som heter räka och som man skalar och som smakar gott.

Vilmer har nu på kvällen hjälp till att måla. Det går ju inte lika fort och man riskerar att få färg lite överallt. Han tog emot sig mot väggen när han snubblade och hela handen var !!!!, just det inte skriva färg än! Han såg så stolt ut när han målade och efter ett tag följde han snällt och fint med och lade sig.

Världen är till för att upptäckas och upplevas!