Bilden har jag lånat från svd.se

Att hamna i en situation där man kunde ha drabbats mycket mycket illa men klarat sig  måste påverka personen väldigt mycket. Just nu tänker jag på de inblandade i bussolyckan som nyligen inträffade i Stockholm. Jag läste att ett barn i barnvagn kördes på och hamnade under hjulen men klarade sig. En barnvagn ska ha krossats vid olyckan, men barnet som satt i vagnen ska ha klarat sig utan synbara fysiska skador. DN

Börjar man tro på högre makter i det läget? Jag kan bara tänka mig själv känslan att jag borde förlorat mitt barn, men inte gjorde det. Har man änglavakt eller bara tur? kramas man lite hårdare den kvällen? Blir man ännu hönsigare än vad man redan är.

Fy, jag vill inte åka på utflykter i sommar och tro att en buss kan komma skenande över oss. Jag kommer itne berätta för barnen om olyckan. Vilmer är redan rädd för tsunamis och en sådan har jag redan överlevt. Han behöver inte gå runt och vara rädd för bussar, det får jag stå för!

….sedan kan man ju undra lite smått om en busschaufför är en man så länge man inte skriver att det är en kvinna. Konstigt sätt att uttrycka sig, tycker jag!