Jag har precis lämnat av Noria på kalas. En flicka på hennes avdelning bjöd Noria på hennes 4-årskalas. Hon började där i höstas och Noria måste ha gjort ett bra intryck på flickan för vad jag såg var Noria den enda (förutom en pojke som bor under dem) som kom från detta dagis. Inte ett dugg osäker var hon heller, mina stora lilla flicka. Hela vägen dit ville hon försäkra sig om att jag skulle gå hem. Det var också bland det första hon sa till flickans mamma när vi kom in.

De andra hade börjat leka när Noria klätt av sig. Och jag blir så glad när jag ser hur Noria försöker ta plats. Hon står inte och väntar direkt, eller ser osäker ut utan hon höll ut tofsarna och började sjunga på pippi-sången. Och vips blir hon ju upptäckt 🙂

Hoppas nu bara att det går bra. Hon är ju inte så gammal, tycker jag, och absolut inte alls van att vara borta hos kompisar på egen hand. Jag sitter hör och småtittar på mobilen hela tiden………..hör jag inget ska jag hämta henne kl 15.