Igår ringde svärmor Kerstin och frågade om Noria inte ville komma och leka och möjligen sova över om Noria ville själv. Det ville Noria, gärna på en gång. Idag har hon frågat, för att inte säga tjatat, om att det nog borde vara dags att åka.

Nu har vi lämnat henne. Det blir hennes första natt borta utan oss. (sovit utan oss har hon gjort en natt, fast här hemma då) Många lämnar bort sina barn när de är mycket mycket yngre och det säger jag inget om, det kanske jag skulle önskat att jag hade gjort också. Men det har inte blivit så. Vi har inte varit tvungna, typ som när man blir bjuden på barnfritt bröllop på annan ort eller så, vilket gjort att vi alltid fixat det ändå. Barnvakt har vi ju haft, och det funkar alltid bra.

Det ska bli så spännande att se hur det går för Noria. Det kan ju gå bra, så där precis helt ok, eller så tycker hon att det är fantastiskt mysigt. Hon får sällskap där också, av Jans systerdotter- Norias kusin alltså. Noria har tjatat om henne sedan de träffades här hos oss häromdagen.

Hon var så glad och så förväntansfull när vi åkte. Vinkade och kramade, det kändes skönt! Med oss har vi både svarta vinbär och körsbär, härlig trädgård de har.

Nu ska vi grilla och mysa med Vilmer. Inget yrväder hemma, mer utrymme för honom.