När jag ändå är helt kladdig av deg, ketchup och varm som tusan i ugnsvärmen fortsatte jag med mer grejer inför imorgon. pannkakor är ju en bra grej. Det äter vi väldigt sällan, förösker ju att inte äta så mycket mjöl. Men semester är semester! Dock tog margarinet slut men fantasin var det gott om. Så jag struntade i allt vad recept heter och bara gjorde.

Jag hade i några dl vetemjöl och grahamsmjöl, några tsk bakpulver och lite salt. Sedan hällde jag på mjölk, vatten och en skvätt grädde jag hittade i kylen. Lagom mycket för att bli trögflytade men blandat utan klumpar. Så i med ägg, tog alla vi hade, 4  st. Ägg är nyttigt! Och så rev jag i en en morot, modell mindre och hällde i lite krossat linfrö och lite kallpressad rapsolja. Stekte i olja. Den fick godkänt. den första, (som blev lite för tjock) fick barnen dela på till mellis ihop med en halv pizzabulle. Superfina blev pannkakorna, gula streck i av moroten och mörka prickar av linfröna.

Jag har verkligen ingen respekt för recept. Recept är ju ingen klockren lösning för att få det bra. Recept har ju komit till för att någon vågat prova. För mig handlar matlagning om att just våga prova och tro på det man gör. det finns säkert ett recept på de här pannkakorna jag gjorde också, men för mig var det en chansning.

Roliga pannkakor, sa Vilmer. Jag tycker att det är bra att göra på olika sätt när jag lagar mat. Det ska inte finnas ett sätt för pannkakor, köttfärssås, köttbullar m.m. Ser det olika ut varje gång är det större chans att barnen äter, tror jag, om de sedan blir bjudna på något.