Förkylningen har fått klorna i familjen. Inget allvarligt dock, mest snorande. Och jag har rethosta. Tur att cocchillana (eller hur det nu stavas) finns. Vi har varit så otroligt friska länge nu. Barnen har varsin sjukdag med en efterföljande feberfri dag. Jag har alltså vabbat en dag och Jan två dagar sedan i augusti. Och det har liksom iten varit på gränsen heller. Ni vet de där dagarna som man anske i efterhand kan säga att man borde varit hemma. Nej, de har varit piggelin. Och det känns ju underbart efter det vi upplevde Norias första år. Jösses, konstanta förkylningar fårn 2 månaders ålder, in till akuten för att andas i mask, förkylningsastma, pulmicort och airomir. Många sjukdagar i början av dagis också, men sedan har det som sagt varit bra.

De har ätit probiotika sedan i höstas, åtminstone 4-5 dagar i veckan. Och omega-3. Man undrar ju om det beror på det. Oavsett så är det skönt och att de nu snorar lite stör oss alltså inte så mycket. Nu är det bara att hålla tummarna för att förkylningen inte ger dem samma rethosta, för den där hostmedicinen är inte lätt att få i dem, och inte ger jag den gärna heller eftersom det ju är morfin i.

Ingen ork att träna. Inte tränat sedan i söndags. Eller lite kanske, vi har ju klassrumsgympa på jobbet och då brukar jag passa på att ta i lite jag också!