Jag sitter här med tårar som rullar och en klump i magen. Ibland får jag en sådan hemsk känsla av att allt här i världen är till låns, att det kan tas ifrån oss lätt. Sedan slår man ifrån sig det och fortsätter med livet. Fortsätter att glädja sig åt en massa bra men också att irritera sig över samma saker också.

Jag har under en ganska lång tid följt en blogg skriven av en 3-barnsmamma med cancer. Nu har hon somnat in, efter en hård kamp, och det är bara åt helvete för grymt. Så att jag knappt orkar tänka på det. 3 små barn saknar sin mamma. En man är nu ensam och måste gå vidare med barnuppfostran och livskarusellen utan den han älskar. Och inget blir någonsin sig likt.

Ta vara om varandra. Glöm inte att älska!

Det finns även en insamling i hennes namn på cancerfonden.