Jag har, sedan i början av veckan när Carro smsade och frågade om jag kunde läsa på dopet, gått och sjungit på en denna sång. En av mina absoluta favoriter. Jag har inte direkt lyssnat på Kent och upptäckte sången först när Lisa Nilsson sjöng den på konserten före kronprinsessbröllopet. Underbar text. Men blev lite rädd över att läsa den, rädd att läsa den som en sång, eller ännu värre råka sjunga den 🙂

Igår la jag mig i ett skönt bad och läste och läste. Idag läste jag den på dopet och det funkade ju! Visserligen är jag van att prata hela dagarna, men med barn, inte i en kyrka. Kanske läste jag lite för fort, och kanske darrade jag lite på handen, men men….