Just nu hittar Vilmer alla möjliga anledningar till att skriva. Det senaste är ett recept. En del bilder, en del ord. Han ville göra soppan direkt men nöjde sig med att få göra den till lunch idag och bjöd på den alldeles nyss.

Superkul att han är så intresserad av mat. Det gäller nog att låta honom prova. Det är ju fantastiskt bra för självkänlsan också att få förtroendet att prova, att ha vuxen stöd om det skulle behövas och att sedan få glädja andra. Det gäller att få ansvar över saker, att känna att man bidrar med något viktigt, att vi uppskattar hans försök.

Jag och Jan åt men Noria vägrade, unge 🙂 Vi kompletterade med lite rester igår, för det var ju inga mängder direkt i soppan som ni ser i receptet. och om någon undrar, så är det en morot det där!  Nu ska vi underhålla det här intresset. Om några år klarar han kanske av att ha en matdag då och då.