Den här ängeln fick jag av en elev igår. Speciell, men jag gillar den. Lite kitchig så där. Den får stå på högtalaren bakom mässingskrukan nu under julen.
Vi har precis tittat på Hjältegalan, fantastiskt program. Första svenska tjejen blev omnämnd som skyddsängel. När jag hörde henne berätta om hur hon klättrade upp för stupröret kom jag och tänka på den kvinnan vi träffade på Railey beach, som insmord i sololja och med en lika kladdig och blöt bebis på armen lyckades klättra upp för berget. Hon satt i vattnet som bildats mellan berg på något vis när närmade sig. Hon kände hur vattnet drogs ut och visste att något var på g. Medan vågen närmade sig klättrade hon uppåt, någon som hon nog egentligen inte skulle ha klarat. I nöden har man massor av krafter, tror jag. och med en skyddsängel vid sin sida klarar man kanske ännu lite till.
När Noria och Vilmer satt och spelade minecraft häromdagen byggde hon ett högt hus. Då, helt plötsligt, frågade hon om jag trodde att Gammelfarmor Estrid skulle se henne lättare om hon var högre upp. Kanske är jag extra blödig just nu i juletid, men jag tyckte det var så fint. Hon minns inte farmor, var bara ett år när hon gick bort, men hon finns där för henne ändå på något vis.

”Änglarna ger oss hopp och tro, sjunger om fred på vår jord”

;