Idag är det söndag, och denna söndag på förra söndagen har jag sprungit. Jag anmälde mig helt enkelt till stadium spring series hos Sverige springer, fyra virtuella lopp i april.

Varför springer man virtuella lopp egentligen när det man älskar med lopp är att springa i klunga och dras med? Jo för att några sådana lopp ju inte finns just nu och då får man göra det bästa av saken. Att delta virtuella lopp får mig iaf att ta i lite extra och minska risken att jag bara tänker att jag kan springa imorgon istället. Dessutom har jag märkt att jag tycker att det är kul att få till en bra kartbild över loppet.

Förra söndagen sprang jag i Farstanäs på väg hem från Nyköpingstrip med familjen. Vi stannade till vid campingen och jag sprang 5 km i skogen och avslutade på bryggan med kallt havsdopp. Och idag tog jag med mig pappa ner till Lötsjön och så sprang 5 km medan han satt och lyssnade på radion. Gick i mål på bryggan och avslutade med sjödopp. Några minuter snabbare på loppet idag, inte så konstigt och jag sprang i backig skog förra gången.

En annan anledning att ställa upp just i det här loppet är de fantastiska priserna. Jag trodde inte det var sant när jag fick meddelande i måndags att jag vunnit en weekend i Åre, på Copperhill mountain lodge. Vi har bokat in en helg i juli och ser mycket fram emot en aktiv semester. Vi kommer att stanna någonstans både på väg upp och ner, 1-2 nätter. Var har vi inte bestämt än.

Jag drog på det länge, tänkte att det inte är min grej. Jag kan ju inte djupandas och blir yr och klen när kroppen utsätts för påfrestningar.

Men på sportlovet blev det dags. Mamma erbjöd liksom bästa chansen, med jogg i vackra Vinterviken, stege vid Örnberget, skjuts hem till henne, varm bastu och lunch. Sedan dess är jag fast!

Badat i Alnäs många gånger, flera gånger hos Anna i Vårdsätra, i Marielund efter promenad med Tina, i Länna när jag varit hos pappa, hos Jans syster och på väg hem från Nyköping. Ibland bara 1 minut, ibland 3, numera med lite kort simning också.

Kroppen mjuknar, andningen blir lugn, vilopulsen sjunker. Saknar isen lite, men det kommer fler vintrar!

Jag hade turen att vinna en plats i Runacademys löpargrupp den här våren. Det var hos Lidingöloppet jag hittade en tävling och blev då glad över vinsten. Jag har inte deltagit i gruppträning sedan i november eftersom jag pausat gymkortet.

Det kommer att göra mig så gott! Jag behöver motivationen att tagga till och öka lite. Jag har bekvämlighetssprungit hela vintern, nu vill jag köra lite intervaller men för det behövs pepp. Och det har jag fått redan.

I Uppsala finns två grupper och man får gå på båda. Det har jag gjort två veckor nu. Förra veckan fanns två olika pass att välja på, så då körde jag formkollen, 5 km på tid, på måndagen och intervaller på onsdagen. Men den här veckan blev det samma pass två gånger. 3×7 minuter med fartökning och inslag av styrka, tokbra!

Jag älskade Uppsala Night Run förra året, en varm sensommarkväll när en större lopp äntligen arrangerades i stan. Tänkte att jag alltid ska göra mitt bästa för att delta i det som erbjuds! Så när anmälan öppnade och loppet kallades Uppsala might run pga corona anmälde jag mig.

Flyttat till oktober, okej där rök den där sensommarvärmen. Men visst, lopp behövs i oktober också. Men icke, det blev inget så klart.

Det blev virtuellt istället, och givetvis ville jag springa samma dag som det skulle gått. Kallt ute, runt 0 när jag stack ut efter ett bodycombatpass och en hemmagjord pizza. Och trots att jag sprang själv hittade jag motivationen att tucka på lite. Under 26 minuter är väl okej 🙂

Som jag hoppas att det kan bli stora lopp i Uppsala igen!

Jag springer inte så ofta i grupp, knappt i par. Det finns så klart många anledningar till det, t ex att löpning är något man gör när man hittar tiden, en lucka mellan två grejer eller under tiden barnen tränar eller så.Fördelen med löpning är ju just den, att man slipper planera in en exakt tid. Sedan kan det vara så att många vill springa i sitt eget tempo. Det vill jag ju ofta också men börjar tänka om. Jag behöver inte springa mitt snabbaste varenda gång, jag kan allt unna mig att springa i prattempo ibland också. Eftersom löpning är bästa sättet att umgås.

Igår var det Alla Broars Dag. Jag älskar temadagar och jag tycker om broarna över Fyrisån. Och jag är så glad åt att vi blev en liten grupp som sprang. Frida, Anna, Tina, Helena och jag. Vi fick ihop 5 km och gick sedan och fikade på Brasseri21 vid Studenternas. Mycket trevligt! Det vill jag göra om. Jag kolla temadagar och hittar inget spec

Förra lördagen, på World mental health day, hade vi lopp i Slavsta igen. Mycket lyckat! Jag hade lagt två banor, en på 1 km och en på 2 km, som gick lite i varandra. Loppet var sedan 30 minuter långt. Glada löpare lite överallt längs banorna.

Efteråt grillade vi korv som Andersson&Tillman bjöd på. Årstahallen stod för korvbröd, ketchup, lök och bostongurka och Vitamin Well bjussade på dryck. Vi hade bakat brownies och köpt kakor, chokladmedaljer till barn och ungdom. Alla swishade 20kr och dessa skickade jag vidare till Aldrig Ensam, känns bra!

Schysst väder, härlig energi. Jag vill nog fixa flera smålopp.

Nu har det verkligen gått lång tid sedan jag skrev. Inte för att jag varit sysslolös direkt utan för att jag liksom glömt bort. Corona kom emellan, stoppade alla kul event och lopp.

Nu ska jag försöka komma igång igen!

Imorgon är det 10 juni. Första dagen utan lektioner. Första dagen med jobbstart kl 9. Det kanske är nu jag kan få till morgonjogg. Jag har fryst mitt actic-kort en månad from imorgon och ska köra hemma istället. Det har helt enkelt blivit för lite gym nu under corona och svårare att få plats på pass.

10 minuters jogg om dagen från 10 juni till 10 juli. Jag ska hitta nya slingor att springa varje gång. Försöka springa olika tider på dygnet och med lite olika fokus/tankar varje gång. Och jag vill ha sällskap. Jag vill gärna få meddelandet ”får jag vara dagens sällskap?”

Kanske vill du haka på?

På julafton fick jag meddelande från Flowlife om att jag vunnit en flowgun i deras jultävling. Jag blev så otroligt glad av flera anledningar. Jag har ju lite ont här och där. Jag njuter av massage. Vi är fyra i familjen som tränar och har nytta av den.

Jag fick vänta ett tag innan den kom då den sålde slut vid jul, men nu har den kommit. Den har gått varm sedan dess. Jag har haft den på jobbet, i bilen och i soffan. Vi har gjort på oss själva och på varandra. Jag älskar den! Kraftfull, inget tramsigt småkrafs alls. Den håller vad den lovar verkligen.

Jag har verkligen kört över hela kroppen, men fokuserat på vader då de ofta blir stela och ömma. Sedan på triggerpunkterna som påverkar mina ömma höfter. Och rumpan. På dessa områden har jag gått på rätt kraftigt. På ländrygg och nackmuskler har jag tagit det lugnare, mest för att ge avkoppling.

Den som vill testa är välkommen hit!

Läs mer här:

http://hanna.fornhem.se/wp-content/uppladdat/img_8394.movhttp://hanna.fornhem.se/wp-content/uppladdat/img_8393.mov

Nu ligger jag hemma i badkaret med en kopp kaffe och känner mig nöjd. Att springa på nyårsafton är en tradition. Jag brukar försöka locka med mig någon men i år blev jag nedlockad av Uppsala night Run.

Jag Frida och Helena gjorde sällskap, bästa löparvännerna! Vi sprang en runda som hade sin premiär i augusti, fast idag sprang vi bara ett varv och det räckte ju fint. Och tänka att vi fick sol också, det var inte igår.

Humöret är således på topp! Enda som stör lite är min höft, Men det kändes lite bättre efter att jag tejpat den.

En självklarhet att springa i augusti igen. det var verkligen en fullpott för att vara första året, så bra fixar alltihop. Hela familjen vill troligen springa nästa gång också, så jag hoppas man har tur att vinna en startplats eller två. Skynda dig in och tävla, jag tror den går ut idag.

Jag har aldrig gjort bra burpees. Ända sedan burpees började bli populära, synas liksom, har jag haft ont i ryggen. Min kropp vägrar liksom göra saker när den tror att det ska komma ett hugg i ryggen.

Senaste månaderna har smärtan i ryggen minskat och styrkan ökat. Men vägran har varit kvar. Jag tänker ”Nu jävlar ska jag hoppa bakåt” och lik förbaskat tar jag ena foten i taget bak.

Jag vill ju kunna göra burpees, de ingår i många pass jag går på och jag vill kunna göra allt. Och nu minsann!! På gårdagens body attack och dagens tabata gick det, kroppen lydde. Visst, de är inte supersnygga och inte fullt lika explosiva som jag vill, men jag är på gång. Båda benen bakåt i ett hopp och båda benen tillbaka i ett hopp. Och utan hugg i ryggen!

Träning hjälper. Min rörelseträningen hjälper. Envishet lönar sig. Och nu är jag peppad att fortsätta.