Jag har fått lära mig att man bör äta d-vitamin alla månader med r i sig. Jag startade hösten med bra d-vitaminvärde, vilket jag fick veta genom mina medisera-test.

Men nu börjar vi, idag på d-vitaminets dag.

Dåliga värden av d-vitamin är vanligt i Sverige. Mycket svårt att få i oss tillräckligt via kosten för att hålla oss under mörka tiden som väntar. Det är lätt att pytsa i lite extra, med en kapsel som man sväljer hel. Jag brukar öppna kapseln och hälla på barnens gröt på morgonen.

Lördagkväll, lagom trött i benen. I torsdagskväll sprang jag och Frida 10 svängar upp och nerför Årstakullen. Jag har dålig backteknik, så det kändes vettigt att träna lite inför Rosa Bandet nästa söndag.

Jag försökte att släppa mer och mer för varje gång neråt, och det blev bättre. Jag ramlade ju inte i alla fall. Med uppvärmning och nedjogg blev det 3 km.

Jag fick tyvärr lite ont i benhinnorna efteråt. Det hör inte till vanligheterna. Liniment och massage kanske hjälper.

Idag betade jag av resterande 7 km, efter att jag släppt av funbograbbarna i Hallstavik. Medan de värmde upp inför matchen hann jag se lite av Hallsta. Försökte hitta backar under min runda och däremellan trycka på lite extra.

Nu är det en vecka till loppet. Ser fram emot det, då det brukar vara fint och trevligt. Tungt dock, med terräng och galna backar!

Idag tänker jag inte gå många steg, idag är det återhämtning som gäller. Jag är hel, har inte ens en blåsa på foten och bara där har jag nått mål nr 1; att kunna springa utan smärta (bortsett från ryggen då).

Det gick fint igår. Jag var varken nervös eller övertaggad, bara sugen på ett pass i Stockholm. Jag och Jan efter ca 12.30 och hade god tid på oss. Solen sken och morgonens blåst hade dämpats lite.

Jan startade 15.30 och jag en kvart efter.

Första milen gick relativt fort. Sedan kände jag att långloppen blivit för få. Men jag höll rätt bra tempo. När det började luta uppåt vid 17-18 km tappade jag fart och blev lite rädd att gå in i väggen. Men vill verkligen inte gå, så trummade på. Vid 19 km kom orken tillbaka. Gick in på 2.00.50. Hade jag inte livesänt på instagram vid 11 km, satt en saltgurka i halsen vid 12 km och tagit vatten i onödan därefter hade jag gått in under 2 timmar. Men inte tänker jag gräma mig. Jag slog pb trots att målet bara var att ta mig runt.

Jag har nya skor, helt underbara. Jag hade dem första gången igår, på jobbet, och gick och beundrade dem. De är så sköna och fina att jag tänker ha dem till vardags ett tag. Men sedan ska de med till Portugal i oktober, att springa i.

De är från Saucony, serien White noice, modellen Freedom ISO 2. Som ett par mysiga vita moln med rosa skummig marshmallows.

Jag tror att jag ska bo i dem!

Tack Sporthälsa för vinsten!

Igår var det ju Kulturnatten. Jag gick ner på stan, och sedan hem också. Plus en pw med Frida på en timme. Landade på nästan 25000 steg utan att bli trött i fötterna.

Tanken är liksom att jag ska springa Stockholm halvmarathon nästa helg. Jag vann en startplats till mig och Jan hos Craft sportswear. Fram till i onsdags kände jag att det skulle bli svårt. Inga långlopp sedan Varvet och bara milen två gånger på Midnattsloppet och Tjejmilen. Förkylning snodde tid av mig dessutom.

Men i onsdags fick jag tid, ork och motivation att testa. Det blev 19 km efter middagen. Klarar jag det ensam efter en dag på jobbet måste väl det plus 2 km till funka på lopp. Får väl strunta i att satsa på tid, att springa 21km är för mig gott nog. Det är inget jag gör utan ansträngning direkt.

Så, motiverad är jag att ta mig an halvmaran nästa lördag. Tills dess bara korta pass, typ skoljoggen på onsdag 🙂

Att springa Tjejmilen har blivit en tradition, fjärde året i rad 🙂

I år kändes det lite motigt innan. Jag hade pms, kände mig både tung och öm. Jag vet då att jag brukar få ont i bäckenet som värker, men slapp det. Tack och lov! Och kunde springa. Bästa tiden på fyra år, 53.59.

Jag var trött efteråt, men kände mig pigg och på benen efter några yra minuter. Hann få schysst massage också, innan kön ringlade lång. En fördel med att kvala in sig i startgrupp 2.

Kul med stort gäng som åker. Himla roligt att heja in syrran i mål på sitt första millopp!

I oktober ska jag göra något jag aldrig gjort förut.

1. Jag har aldrig rest själv

2. Jag har inte varit ifrån barnen längre än två nätter

3. Jag har aldrig varit ledig från jobbet en hel arbetsvecka

4. Jag har aldrig varit på träningsresa

5. Jag har aldrig varit i Portugal

Jag hade nog aldrig gjort det nu heller om jag inte hade haft den ofantliga turen att vinna en resa, på Vårruset nu i våras. Det ska bli otroligt spännande, men jag är också lite nervös! Men det utvecklar mig säkert. Man ska ju utmana sig ibland. Och en paus så där i slutet sv oktober är nog finfint!

Snart drar alla roliga lopp igång. Det börjar så smått med Midnattsloppet i augusti och sedan blir det Tjejmilen, Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppets Rosa Bandet i september. Skoj!

Samtidigt är september en intensiv tid med barnens fotboll, så mycket mer är lopp och fotboll hinns kanske inte med 🙂

Springer du något av de här loppen?

Bosön, vilket bra ställe att spendera ett dygn på. Jag älskar minisemestrar med tillgång till träning.

Vi stack efter frukost i fredags och började med fotboll, rullskridskor, kaffe, lunch och mys.

Sedan tog vi oss ner i idrottshallen ett par timmar, där vi testade både det ena och det andra. Fotboll visades sedan i Olympiahuset. Sedan middag och lite simning och så nästa match.

Vi har verkligen testat det mesta under två dagar. Jag har träningsvärk! Barnen har lekt och tränat, både inne och ute.

995kr för en natt tycker jag var ett jättebra pris. Rekommenderas verkligen!

Igår var det riktigt varmt. Vi hängde på Fjällnorabadet hela dagen och var lite mosiga när vi kom hem eftersom det blåste en del också. Men det stoppade inte Vilmer frön att springa I’m a runnerloppet någon timme senare.

Vi åkte ner och anmälde honom. Han plockade ett par dinosaurier i parken (nya spelet ni vet) innan start och då sprang jag runt i parken. Sedan sprang jag lite före för att kunna heja vid 1 km. Genade sedan och kunde heja vid 3.5 km när den överjävliga stensturebacken börjar. Jag joggade med honom upp och han klarade hela 🙂

Så roligt att han upptäckt hur kul löpning och lopp är!!