Nähä, pandemi fortfarande. Hösten gick utan riktiga lopp, men där man börjat uppskatta de virtuella loppen lite i alla fall. Det är inte samma sak dock. Jag vill trängas, fst så klart inte just nu. Men det finns ju ändå en del kul event, och jag ska försöka samla lite här igen.

Fitbit har en tävling på instagram där man kan vinna startplats till Vårruset. Det har också STC training club.

Från Sverige har en tävling där man kan vinna startplats till Lidingöloppet i höst. Ja tack, jag vill springa Rosa Bandet igen.

Genom att delta i Stadiums löparveckan kan man vinna startplatser till Lidingö och till Stadium spring series.

Jag håller ögonen öppna för tävlingar där man kan vinna startplatser till lopp under året. Jag rensar bort gamla tävlingar och uppdaterar när jag hittar en ny tävling. Tipsa mig gärna! Kanske behåller jag en länk om jag vunnit eller sponsrats med en startplats 🙂

De tävlingar som är aktuella hamnar här.

Om jag har turen att vinna eller sponsras med en startplats hamnar det en liten blänkare.

2019 och 2020

Borttagna från sidan, men kvar i minnet!

Det är alltid bra att kunna sprnga för en god sak. I måndags drog jag och Tina ner till KAP för att delta i Vitamin Wells uppsalalopp för Run of Hope. De flesta RoH är ju virtuella så när det fixas något är man ju med så klart Därför blev lite förvånade över att inte platserna var fulla. Bra tid och en bra plats liksom. Så det blev inte direkt draghjälp av många andra, men jag försökte hänga med täten en bit. En löpcoach från Runacademy stod för loppet och henne hade jag inte en chans att haka på så länge. Men även utan många runt mig kunde jag förmå mig att ta i lite extra ändå. Så jag kom in precis under 25 minuter såg jag på appen RaceOne innan jag i mål.

Bäst var dock att få träffa Tina, på en helt vanlig måndag. Löpning är banne mig bästa sättet att umgås. Visst, vi sprang inte bredvid varandra, men vi åkte dit ihop, värmde upp ihop, och flåsade ihop efteråt. Och så hann hon stanna på kaffe och Leijon-bulle efteråt.

Som jag skrev alldeles nyligen så är jag galet på så fort det är utmaningar på gång. Jag behöver ibland byta fokus, titta åt ett annat håll liksom. Jag kör ju en del pass nu och har inte varit så fokuserad på antalet steg. Men det är alltid intressant att tänka kring det där. Om man kör hårt 60 minuter, kan man typ sitta still resten av dagen då? Nope, det räcker liksom inte.

Nu under novembers sista två veckor ska jag se till att få ihop minst 10000 steg varje dag i en stegutmaning hos MPWR Sportswear. Min fitbit är inte övergenerös direkt, den räknar inte småsteg man tar medan jag jobbar utan den verkar börja räkna när jag tar riktiga kliv, flera efter varandra, går alltså 🙂 Noria är också på, hon är lite som jag hon!

Igår sprang jag 5 km och det är ju i princip 5000 steg, tar ca 1 meterssteg ju. Idag måndag blir det ingen träning, hinner inte. Vi ska på fotboll ikväll. Men ta promenader hinner jag. Och inne på Friends lär det ju bli en del steg.

Jag har aldrig ägt ett plagg från MPWR Sportswear men hittade så mycket fint. Löparkläder lockar ju alltid förstås. Men nu blev jag riktigt sugen på något ur deras yogakollektion. Det skulle passa fint på ett av min nya lugna favoritpass bodybalance. Gjorda av bambu, låter ju riktigt mjukt och följsamt.

Nu har jag 10 minuter kvar av min förmiddagsrast och ska inte sitta still längre.

Dagen efter! Mycket bra känsla i kroppen. Jag har två små skador. Det ena är en vattenblåsa på ena tån. Det andra är ett skavsår på bröstkorgen. Det andra är egentligen bara lustigt, att jag inte tänkte på det. Det var dock en mycket bra idé att ha min lilla flip belt bottle där i sport-bhn eftersom jag hade så mycket annat i flip beltet. Men den skavde.

Jag började lördagen med en mycket lätt frukost. Sedan åkte jag till min gamla kollega Josefin som gått massörutbildning alldeles nyss. Hon fick äran att mjuka upp mina ben lite. Sedan åkte jag till Erikshjälpen och tog en kaffe och fullkornsmacka med Matilda. Därefter avfärd till Stockholm med Therese och Uffe. Vi hann med en kort tur på expot och sedan till väskinlämning och startfålla. Och så iväg!

Det var lite trångt till en början och första kilometern gick på 6.12. Då blir jag alltid lite sur, det är svårt att springa in tid när man inte är så himla snabb av sig. Nästa tog också tid, genom tunnel mm och landade på 5.40. Sedan blev det ordning på torpet: 5.10, 5.20, 5.07, 4.59,och så mellan 5.05- 5.30 hela väggen utom vid två tillfällen då jag fyllde på vattenflaskan. Det gick förvånansvärt bra. Kan inte säga att andra halvan ens var särskilt mycket jobbigare än första. Hade säkert kunnat springa fortare också, för jag var inte direkt slut när jag kom i mål. Men jag ville inte riktigt, ville inte ligga på gränsen alls. Det här blev toppen. 5min och 30 sek snabbare än förra året, således personbästa även på halvmaran i år.

Jag var väl förberedd den här gången. Hade tänkt igenom det mesta, om vad jag skulle ha med att äta och dricka t ex och lyckades bra med det. Jag hade en påse med skurna cornichons och de började jag äta redan vid 10 km, dumt att vänta på dippen (alltså energidippen, inte dipsås). Typ 3-4 först och sedan 3-4 lite senare. Jag hade också en påse polly med mig. Jag vann dem innan och bar dem i handen ca 4-5 km innan jag lät ett par smälta i munnen då och då. Sedan slängde jag resten. Lilla vattenflaskan fyllde jag upp då och då, och så småsmuttade jag mellan vätskekontrollerna. På så vis slapp jag stanna alls. Dextrosol fick man på vägen. Banan och bar bjöds det också på men det skippade jag.

Jan drämde till med en kanontid han också. Och även Therese persade, så stämningen var god efteråt! Det är så himla skoj att ha trevliga människor runt sig med samma mål och intresse.

Jag måste ha fått i mig bra, för jag var inte direkt hungrig eller törstig efter loppet heller. Inte ont heller, bara trött i benen och självklart var det skönt med ett bad och sedan soffmys med barnen hemma.

Så nu då, vad ska bli nästa utmaning?

Nu är även Tjejmilen 2019 bakom mig. Numera är jag så pass van att springa 10 km att det inte riktigt kräver någon större förberedelse. Det är ju en förbaskat härlig känsla att veta att man fixar milen.

Oftast äter jag inte frukost, eftersom jag kör 16/8 (eller i alla fall 15/9), men den här gången startade jag dagen med nybakade scones. Sedan blev det lite smått och gott från expot och goodiebagen och så iväg strax efter 13. Det som alltid är värst med Tjejmilen är toaköerna. Jag blir fasen galen på att de inte kan skaffa ett par toaletter i startfållan. Jag som startade i startgrupp 2 får ju liksom köa ihop med alla som ska starta efteråt. Galet långa köer! Och jag behöver verkligen gå på toa precis innan. Varför då inte ha en sista minuten-toa för de som just då ska starta, lika för alla då ju. Nåväl, det är väl bara att fortsätta öva knipmusklerna och acceptera att man återigen fick springa upp i en mycket gles buske och kissa…. ihop med många andra.

Det var riktigt varmt i lördags, riktigt skönt innan och efter men kanske lite väl varmt under loppet. Men det gick bra, fick dock lov att dricka vatten vilket jag inte brukar göra på 10 km.

Det blev min snabbaste Tjejmilen någonsin, strax under 52 minuter. Jag låg på en bekväm nivå hela tiden, inte motiverad riktigt att trycka på mer, hade ingen kraft till spurt heller. Men gick i mål lugn och mycket nöjd. Sedan gick vi och tittade lite och väntade in de andra som startade senare än oss. Skumpa och chips smakar gott efteråt!

Jag vann som sagt en startplats till Stockholm halvmarathon hos Snabba fötter Kenth och Craft sportswear. Och har man en startplats så springer man! Och sk man springa lär man vara förberedd. Springa gör jag ju året runt men för att en halvmara ska kännas kul och bekväm gäller det att ha några långpass i benen.

Jag älskar att springa, men oftast blir det pass runt 5-7 km om jag inte har fått motivationen att springa längre pga kommande lopp. Och senaste tiden har den motivationen faktiskt kommit. Det känns lättare och lättare att springa längre än det vanliga. Jag är ännu inte uppe i mer än17 km men det är långt kvar 🙂

På bilden ovan är det inte jag utan Helena. Henne är det bra att ha när man ska försöka beta av km. Sista vi sprang ihop blev det 17 stycken 🙂

Det här med park run är ju himla trevligt. Man kan ta beslutet relativt sent, beroende på form. Man behöver inte vara där så lång tid innan utan kan dyka upp minuten innan start om man vill. För mig är det inte alltid optimalt att springa på morgonen, tycker jag är lite seg då. Men igår kändes det okej oh jag tog moppen ner till Stadsträdgården.

Jag frågade Noria innan, ”ska jag ta en mysjogg eller ta i”. Hon tyckte mysjogg så så fick det bli. Jag tog inte i och tänkte att tiden inte var viktig. Så jag blev allt lite förvånad när jag sprang första på 4.58 och tyckte det var rätt lugnt. Så jag höll det tempot hela vägen utom sista 500 då jag ökade lite. 24.48 känns som en toppentid. För något år sedan var 5 km under 25 minuter stört omöjligt, lyckats med det en gång tidigare och då höll jag på att kräkas. Nu har jag varit under 25 minuter 4 gånger under våren.

Jag kollade upp Park run i Polen och insåg att det nog går att springa ett i Gdansk eller Gdynia när vi är där. Det skulle vara så kul!

I maj var jag och Frida med på en inspelning inför Uppsala Night Run. Anna är en av projektledarna och frågade om vi ville delta och jag bangar inte. Alltid kul att testa nåt nytt, möta nya människor och dessutom är jag ju jätteglad att det anordnas ett kul lopp i Uppsala. Inspelningen var kul. Vi fick till massor med steg och en del löpning i backe. Nu är de fem filmerna klara och alla ligger på deras facebooksida. I sista filmen blir Frida och jag omsprungna av SH-bygg. Det komer vi inte att bli den 23/8, vänta bara 🙂

Jag är anmäld till loppet, valde 10 km. Lika bra att springa två varv när man ändå har chansen. Jag skulle tro att hela familjen kommer att delta. Vilmer tänkte vinna en startplats i tävling hos Actic kraftkällan genom att gå krabbgång på ”gräsmattan” inne i gymmet. Han leder just nu….

Gå nu man ur huse och se till att anmäla er!!