Jag och Noria har nu varit och handlat. Det var trevligt och gick precis lika bra som det brukar. Hon påminde bara ungefär 15 gånger om att vi inte fick glömma godiset.

På väg ut ville hon ha citygrossballonger, vilket hon fick och en med hem till Vilmer också. Frid och fröjd. men på parkeringen vände det på det vis som bara en 3-åring klarar. ”Jag vill inte ha en ballong” och tårarna sprutade. In med ballongerna i bak, trösta lite och hon snuftade sig hem. Väl hemma vill hon leka med ballongerna och far runt i några minuter men nästa sekund blir hon arg på dem igen, och gråter tills hon lyckats klippa sönder dem båda.

Nu står hon bedvid mig och försöker blåsa upp dem igen. Kan inte vara lätt att vara 3 år ibland! Tack och lov är hon allt som oftast ganska stabil,  man vet vad man har att vänta. Inte så att alla situationer är lätta, men man kan i alla fall förutspå hur det blir. Att hon tex måste kramas i köket, i hallen och sedan ändå komma springande ut på trappan eftersom hon inte fått någon kram 🙂