Archive of ‘Familjelivet’ category
Tänk så mycket kul man får hänga med på som förälder till aktiva barn. Idag väntar match. Båda har match samtidigt, dock blev valet enkelt idag. Noria spelar hemma och där får ingen vara publik. Vilmer spelar borta i Riala och då kan jag ta med pappa så jag hinner tränna honom lite också.
Igår var det full rulle hela dagen. I våras deltog jag och Noria i Länge leve loppet och Noria gick och vann en träningsdag med Bianca. Vi gillar Bianca!! Vi träffade på henne redan på Sverige Springer-loppet i Haga i höstas och har följt henne på instagram och på programmen med samma namn, Sverige Springer.
Familjen drog redan i fredags för att unna oss en hotellnatt. Sommaren blev ju lite annorlunda. Faktiskt en ganka billig sommar, eftersom resorna blev få och uthyrningen av bilarna blomstrade. Visst, inga stora pengar, men tillräckligt för att tjäna ihop till en hotellnatt en vanlig fredag 🙂
Vi käkade middag på MoS och sedan besökte vi poolen på hotellet där aktiviterna skulle vara dagen efter.
Hon fick en fin dag, vår sprallig tös. Hon var med på allt och körde full fart. Imorse ropade hon ”Jag kan inte resa mig” så det tog bra!
Jag fick kämpa för att inte kliva in, jag vill också leka. Fatta att vara i en hall full med utrustning och så ska man vistas lite i bakgrunden bara 🙂 Tur jag hade Therese att prata och umgås med. Therese är en himla trevlig granne, vars son också vann en plats.
Nu ser vi fram emot att se programmet nästa fredag!
Jag saknar lopp. Även om jag aldrig kan springa mig till en vinst och ändå bara är en i mängden älskar jag den thrill det ger. Jag vill springa mitt bästa. Jag vill vara förberedd. Jag vill träna inför loppet, så att det som är typiskt för just det loppet också ingår i min träning veckorna innan. Avsaknaden av lopp hela våren har gjort att mina tider på 5 och 10 km inte är i närheten av vad de var förra året. Och springa längre än 10 km finns just nu inte på kartan.
Så då får man göra vad man kan för att hålla igång. Först var det ju Carros lopp hemma i Funbo och sedan var det dags för mig att ordna ett förra lördagen. Himla lyckat blev det i all enkelhet.
Vi hade fixat nummerlappar, som sedan blev lottnumret i utlottningen. Vi hade gjort markeringar att ha längs med banan, med pilar och kilometermarkeringar.
Och så fick vi med några sponsorer på tåget också.
ICA Årstahallen, stans bästa ICA, bjöd på bullar, kex, kaffe, bananer och fruktdryck. Och en påse med smått och gott att lotta ut. Tack!!
Nick’s bjöd alla deltagare på proteinbars. Det blev några över och de lottade vi ut.
Smiling Sverige skickade torkad frukt och nötter som vi satte ihop till små vinster att lotta ut.
Vitamin Well hade skickat dryck, men tyvärr fastnade de på vägen och hann inte fram. Leveransen skickades tillbaka, men vi hoppas att de kanske vill vara med på nästa lopp istället.
Vi blev ett glatt gäng som for iväg. Först gick vi ca 800 meter tillsammans som uppvärmning och sedan hade vi lagt en runt på 5 km med målgång i vär trädgård. Härligt!! Härligt att springa med sällskap. Härligt att ungås med likasinnade. Härligt att få swisha en peng till Akademiska sjukhusets barnfond.
Jag är redan igång med planeringen av nästa lopp. 10/ 10 på mental health day Vill du vara med? Som löpare eller som sponsor?
Förra helgen sprang vi ett lopp hemma hos Carro och Henke. Det är kul att vi liksom började planera lopp parallellt med varandra. Hon var först ut, och glad är jag för det. Som jag saknat lopp.
5 km med start och mål på deras uppfart. Jag, Jan och Noria sprang och Vilmer var funktionär.
Under juni, juli och början av augusti har jag mest sprungit ca 10-15 minuter som uppvärmning till annan träning. Dock aldrig mindre än 10 km per vecka så klart, det sviker jag inte. Men när de berättade om sitt lopp drog jag igång och sprang 5 km lite oftare. När loppet väl drog igång var jag så övertaggad att det ärlöjligt. Jag har verkligen saknat lopp. Så första kilometern gick på 4.27. Så snabbt kan jag inte springa egentligen. Inte så att kondisen sviker, utan mer att mina korta taxben inte går att få upp i den farten, jag snubblar eller kissar på mig 😉
Kommande kilometrar tog 5.10, 4.59, 5.32 (uppförsbackar!!) och 5.19 (fst den kilometertiden tog abrupt slut efter 700 meter då jag nådde mål).
Så kul! Nu ser jag fram emot att ordna ett eget lopp pnästa lördag och hoppas att fler går i våra spår och ordnar korta lopp för nära och kära.
Jag äter ungefär 16:8 fortfarande, i alla fall veckodagar och i alla fall nästan. Jag har ju lunch med eleverna 11.45 så då äter jag och det är inte alltid jag slutar äta prick 19.45, det går inte alltid ihop med träning. Och sug. Jag är ju sugen på något gott efter maten, till kaffet och när man sätter sig ner för att vila i soffan. Men suget har blivit bättre, lättare att hantera.
Ikväll är det dags för ett nytt avsnitt av Din hjärna om en liten stund. Ett måste här hemma. Alla ska titta ihop, så klart! Till kaffet ikväll blir det en Nick’s soft toffee. Jag fick hem ett gäng att smaka och bjuda på. Jag åt en häromdagen, jättegod.
Det är en av höstens nyheter. En lagom stor bit, med kräm inuti. I stil med Plopp. 110 kcal per bit, utan tillsatt socker, (läs mer om deras sötning här)
Det gäller att belöna sig ibland. Idag belönade jag mig med massage. Inte för att jag sprungit halvmaran än, men för att jag tränat upp mig till den. Hur det än går på lördag så har jag nog gjort mitt bästa för att vara förberedd på att orka jogga hela distansen i alla fall.
Det känns främst i vader att jag joggat lite längre på asfalt. Det är lite stelt vid utsidan av vaden, muskeln som går ner och är fäst på utsidan av foten. Peroneus eller fibularis eller nåt sånt 🙂 Det har känts lite som att sulan skulle varit veckad när jag sprungit och att jag därför blivit lite öm. Men mer troligt är alltså att jag
När jag vet att jag vill ha en bra, kraftfull, massage bokar jag hos Björks. Jag har fått bra hjälp med min vad där förut, både på Peters mottagning och på olika lopp. Så även idag. Lite ont då och då men mest väldigt behagligt och välgörande. Jag hade dock lite svårt att helt stänga av tankar. Det är så intensivt på jobbet, låg till och med och formulerade ett mail till en förälder innan jag lyckades komma ner i varv. Men sedan tror jag faktiskt att jag nickade till någon sekund.
Nu är vi hemma från semestern i Sopot igen. Innan vi åkte hittade jag ja, som jag npg skrev innan, ett park run i Gdansk som låg åt rätt håll från Sopot i Reagnas park.
Vi gick upp tidigt och åkte dit. Och det är jag glad för, för det var ett riktigt trevligt lopp med en bra bit över 100 deltagare. Jag, Jan och Noria sprang och Vilmer gick i parken och letade Pokemons under tiden. Det startade kl 9 och jag är itne riktigt igång då.Inte Noria heller tydligen som somnat semestersent och inte hunnit vakna riktigt eller fått i sig tillräckligt med mat. Vi bestämde oss därför att ta det lugnt dessa 5 km.
Vilken dag vi fick igår! Det är nästan lika kul att åka med på lopp som att springa själv, och just i det här fallet var det nog bäst att jag inte sprang. Ett marathon är på tok för långt för mig, skulle få så ont och skulle aldrig kunna motivera mig att träna fram till det. En halvmara är mitt max, och hoppas att jag kanske kan springa ett sådant i höst.
Det blev bättre väder än väntat. Jag följde med upp till starten och stack sedan neråt stan. Jag sprang härsan och tvärsan under de kommande 3 timmar och 25 minuter det tog för Jan att springa. Jag hann se honom vid Berzeli park, på Djurgården, vid Sheraton och på Karlaplan. 25000 steg totalt för mig. Jag är galet stolt över Jan. Han är banne mig i sitt livs form just nu!
Jag har börjat med 16.8 och det funkar fint för mig. Två veckor är avklarade och har följt principen alla dagar utom i lördags då jag åt frukost pga lopp på förmiddagen. Jag äter 11.30 på jobbet. Sedan äter jag mellanmål, middag och något mer efter det innan ätfönstret går igen. Kaffe ser jag som ett undantag, tar mig en kopp när jag kommer till jobbet på morgonen.
Jag ville helt enkelt göra mig av med sockersug och att småäta, för att sedan få ltie dåligt samvete över att grammen kryper sig på. Egentligen gör det väl inte så mycket att magen är mjuk, men jag vill inte heller att det blir lite i taget och sedan för mycket för att orka ta itu med. Det går över förväntan. Visst kan jag bli sugen, men har heller inte så svårt att avstå. Mackorna är svårast, mellanmålsmackan på jobbet är himla god. Men rätt onödig så det gäller att hitta nåt annat gott.
Kom gärna med bra tips på hur du fixar periodisk fasta under lång tid.
Nu var det ju väldigt länge sedan jag skrev något på bloggen. Jag har inte legat i ide, jag har bara glömt och fokuserat på annat. Nä, ingen ide här, snarare tvärtom. Jag har börjat träna på Actic och varit igång med pass flera gånger i veckan och kört min mil vid sidan om. inte tränat så hårt, men ofta. Och det har gett effekt. Min rygg mår faktiskt lite bättre, har blivit lite smidigare i ytterlägena pga bodybombatpassen tror jag.
Nu ska jag försöka se till att skriva här lite då och då!
Nu är vi hemma i Slavsta igen, efter att ha varit i MoS och Friends arena sedan i förmiddags. Trötta och jäkligt nöjda med en mycket lyckad dag. Barnen fick den här dagen i julklapp. Noria hade också förmånen att få vara den som skulle välja lunch den här gången och hon valde sushi, riktigt fint ställe med sådant där rullband med rätter man plockar från.
Men innan lunchen var det familjeloppet som gällde för mig och Noria, Douglas och Hugo. Det är för de under 12 år, som är gränsen för 5k. Samma hinder men kortare löpsträcka, 2k. Det gick bra för oss. Jag är snabbare än Noria på löpningen, men hon är smidigare än mig över hindren. Vi väntade in varandra hela tiden och hade det jättebra! Jag klarade av alla hinder, även om jag fick ta det lite lugnt i en del, jämfotahopp rakt ner i marken är inte superbra för mina diskar 🙂
Sedan gick vi och lunchade innan det var dags att gå in på Friends igen för att heja på Jan, Vilmer och Måns. Grabbarna kämpade sig igenom banan skitbra och var precis lagom trötta efteråt. Det är lite en viktig balans det där, att vara trött och pressa sig lite men inte till vilken kostnad som helst. Realistiska mål och krav, det viktigaste är att ha kul, men samtidigt måste man ju vänja sig vid att faktiskt bli trött också. Och det var de efteråt!
På väg hem hoppade jag ur bilen och sprang sista 2 km eftersom jag ju ändå var iklädd löparkläder liksom. Men nu blir det ett bad, lite godis och sedan mello. Trevlig lördagskväll på er!
