Igår var det Sverige springer-loppet i Hagaparken. Det kom jag på i nästan sista stund, blev påmind i och med att de startade en instagramtävling där man kunde vinna startplats. Både jag och Noria tävlade och vi båda vann. Sicken tur! Vi anmälde sedan Vilmer också, och bestämde oss för att åka alla fyra men att Jan stod över den här gången.
Vi unnade oss en hotellnatt med frukostbuffé innan, trots att det bara tar ca 40 minuter att köra. Men det var allt härligt.
Loppet var fint ordnat. Inte så stort, men med god stämning. Synd på vädret bara, det var kallt och blött redan innan. Tack och lov fick man hänga på Radisson royal park innan och efter.
Det var en rätt tung kropp som for iväg. Med hotellmiddag kvällen innan och en matig frukost vägde jag lite väl tungt. Men det gick rätt bra ändå, trots leran och backarna kom jag i mål strax under 26. Jag låg strax bakom Bianca Slming heöa vägen, men tappade lite i slutet. Hon gav mest troligt inte sitt max alls, såg ut som om hon lite studsade fram. Tänk om man hade hennes spänst och spiror. Bianca var vår inspiration till Norias flätor den här gången. Och när vi träffade henne insåg vi att vi valt rätt typ av flätor med tofs, Bianca hade sådana 🙂
Noria kom i mål bara en kort stund efter mig och sedan Vilmer. Båda barnen var supernöjda men trötta.
Jag tror att barnen tyckte det var lite kul att det filmades. Både jag pch Vilmer intervjuades efter målgång, typ en sekund efter flåsig och dan.
Jag följer programmet, tycker alltid att det är peppande och uppmuntrande oavsett vilken löpartyp man är. Vi får väl se om vi syns på nästa avsnitt 🙂
Therese, vår granne och löparvän, frågade hur många lopp jag sprungit i år, och kanske kan detta vara ett rekordår om man räknar in små gratislopp som Park run också. Varför sprigner jag så många lopp? Jo, för att om man ändå ska springa och det ska man ju om man vill behålla sitt flös, kan man lika gärna göra det under festliga förhållanden, med sällskap av andra glada löpare. Igår fick vi sällskap av Frida, Douglas och Hugo också.
Nu ska jag ge mig ut på jakt efter nya lopp. Lite svårare den här tiden på året tyvärr!
Jag äter ungefär 16:8 fortfarande, i alla fall veckodagar och i alla fall nästan. Jag har ju lunch med eleverna 11.45 så då äter jag och det är inte alltid jag slutar äta prick 19.45, det går inte alltid ihop med träning. Och sug. Jag är ju sugen på något gott efter maten, till kaffet och när man sätter sig ner för att vila i soffan. Men suget har blivit bättre, lättare att hantera.
Ikväll är det dags för ett nytt avsnitt av Din hjärna om en liten stund. Ett måste här hemma. Alla ska titta ihop, så klart! Till kaffet ikväll blir det en Nick’s soft toffee. Jag fick hem ett gäng att smaka och bjuda på. Jag åt en häromdagen, jättegod.
Det är en av höstens nyheter. En lagom stor bit, med kräm inuti. I stil med Plopp. 110 kcal per bit, utan tillsatt socker, (läs mer om deras sötning här)
Som medlem på Actic har man två pt-timmar i priset. Jag har inte kommit till skott och bokat in dem men förra veckan var det dags. Och när jag gick därifrån hade jag signat upp för pt-timmar i ett halvår framåt. Oj oj, kostar skjortan gör det. Men vad tusan, jag lever faktiskt billigt. Går aldrig till frissan, handlar på loppis, går inte på krogen. Nej, pengar används gärna till fysisk aktivitet till mig och familjen.
En gång i veckan ska jag göra som pt Shaun säger på plats och däremellan ska jag köra programmet hemma. Det kommer dröjer ett bra tag innan vi kommer satsa på styrka. För till en början ska det jobbas på rörlighet, mina spända och icke särskilt samarbetande muskler i ryggslutet. Jag är jättepeppad! Jag vill vill vill bli av med så mycket smärta som möjligt.
Pilatesboll har jag en. En ny matta skulle behövas, den vi har har legat ute och dessutom har Romeo gnagt på den.
Idag var jag hos Saga på Hållbar Hälsovård. Hon har nu haft lite tid på sig att analysera mina resultat av dygnet runt mätningarna med Lifebeat. Det var alltid spännande när hon tog fram papperna och öppnade upp sin dator. Jag vet ju att många överskattar mängden fysisk aktivitet, att det kan vara svårt att veta effekten av vila osv.
Jag känner mig glad för att mina resultat och har också fått några nya idéer och tankar kring återhämtning under dagen mm. Är riktigt kul att kunna se tabeller och staplar och verkligen kunna jämföra dem med vad jag gjorde exakt just då. Jag kan då se att jag ägnar mig åt högintensiv träning på det vis som jag önskar. Kan till exempel se att det kommit upp en maxpuls av 192 slag per minut och det är bra för min ålder. Jag ser att jag kommer ner i en vilopuls på 43. Den bredden från max till minimum känns toppen. Jag har också fått veta att mitt VO2max ligger på 43, alltså ett utmärkt konditionsvärde för en kvinna i min ålder. Utmärkt är inte min tolkning utan det står så i papperna 🙂
Jag kan också se att jag sover ok, jag ska försöka att inte känna mig sömnstressad. Ser också att det dröjt lite längre när jag kommit ner i djup sömn på fredag kvällen. Kan det kanske har att göra med de ca 2.5 dl rödvin jag drack?
Jag kommer att få fler analyser mejla det till mig, till exempel där mina träningspass är lite mer specificerade till exempel kring hur hög puls var olika delarna av passet och vilken effekt det har på min kondition. Jag kommer alltså att ha fin kvällslektyr ett tag framöver.
Är man som jag nyfiken, eller känner att man kanske behöver dra i några trådar och inte vet vilken man ska börja med, så rekommenderar jag Saga! Hon erbjuder andra tjänster också som kostrådgivning till exempel.
Idag vid 6.15 kopplade jag på mig den mätare som ska sitta på mig i 72 timmar. Det ska bli spännande att se vad den kan ta fram om min livsstil, om min träning och återhämtning, om sömn och stress. Den mäter aktivitet och puls hela tiden och jag kan sedan jämföra det med vad jag gjorde just då. Det ska bli mycket spännande.
Jag vet ju hur mycket jag tränat men inte riktigt vilken effekt det har. Jag vet också att jag är på benen stora delen av dagen, med en aktivitetsnivå som är rätt hög som klasslärare i en etta. Men hur påverkar det min puls, min stress och vad behöver jag för att återhämta mig? Räcker det med att sätta mig i personalrummet med en kopp kaffe och fortsätta prata jobb och elever och ibland problem? Kanske behöver jag lägga in andra typer av återhämtning…
Jag kom i kontakt det här genom att Saga på Actic Kraftkällan också driver Hållbar hälsovård. Det är Saga som kommer att hjälpa mig med analysen sedan och som stöttar dessa tre dagar om frågor dyker upp.
Vi har ingen företagshälsovård och inga stora friskvårdssummor, så detta bekostas av mig själv. Jag skulle önska att alla fick chansen att se över sin livsstil. Kanske går man runt och ofta är trött? Eller blir sjuk ofta? Eller tycker att man tränar och inte får resultat? Eller har sömnsvårigheter och inte vet var man ska börja? Eller lite av allt och helt enkelt börjar få stor frånvaro, eller ströfrånvaro ofta och inte ens förstår att man kanske kan göra något åt det. Kan man få folk att må bättre och orkar arbeta mer eller längre och samtidigt må fint är det ju värt några kronor, så att säga.
Dagen efter! Mycket bra känsla i kroppen. Jag har två små skador. Det ena är en vattenblåsa på ena tån. Det andra är ett skavsår på bröstkorgen. Det andra är egentligen bara lustigt, att jag inte tänkte på det. Det var dock en mycket bra idé att ha min lilla flip belt bottle där i sport-bhn eftersom jag hade så mycket annat i flip beltet. Men den skavde.
Jag började lördagen med en mycket lätt frukost. Sedan åkte jag till min gamla kollega Josefin som gått massörutbildning alldeles nyss. Hon fick äran att mjuka upp mina ben lite. Sedan åkte jag till Erikshjälpen och tog en kaffe och fullkornsmacka med Matilda. Därefter avfärd till Stockholm med Therese och Uffe. Vi hann med en kort tur på expot och sedan till väskinlämning och startfålla. Och så iväg!
Det var lite trångt till en början och första kilometern gick på 6.12. Då blir jag alltid lite sur, det är svårt att springa in tid när man inte är så himla snabb av sig. Nästa tog också tid, genom tunnel mm och landade på 5.40. Sedan blev det ordning på torpet: 5.10, 5.20, 5.07, 4.59,och så mellan 5.05- 5.30 hela väggen utom vid två tillfällen då jag fyllde på vattenflaskan. Det gick förvånansvärt bra. Kan inte säga att andra halvan ens var särskilt mycket jobbigare än första. Hade säkert kunnat springa fortare också, för jag var inte direkt slut när jag kom i mål. Men jag ville inte riktigt, ville inte ligga på gränsen alls. Det här blev toppen. 5min och 30 sek snabbare än förra året, således personbästa även på halvmaran i år.
Jag var väl förberedd den här gången. Hade tänkt igenom det mesta, om vad jag skulle ha med att äta och dricka t ex och lyckades bra med det. Jag hade en påse med skurna cornichons och de började jag äta redan vid 10 km, dumt att vänta på dippen (alltså energidippen, inte dipsås). Typ 3-4 först och sedan 3-4 lite senare. Jag hade också en påse polly med mig. Jag vann dem innan och bar dem i handen ca 4-5 km innan jag lät ett par smälta i munnen då och då. Sedan slängde jag resten. Lilla vattenflaskan fyllde jag upp då och då, och så småsmuttade jag mellan vätskekontrollerna. På så vis slapp jag stanna alls. Dextrosol fick man på vägen. Banan och bar bjöds det också på men det skippade jag.
Jan drämde till med en kanontid han också. Och även Therese persade, så stämningen var god efteråt! Det är så himla skoj att ha trevliga människor runt sig med samma mål och intresse.
Jag måste ha fått i mig bra, för jag var inte direkt hungrig eller törstig efter loppet heller. Inte ont heller, bara trött i benen och självklart var det skönt med ett bad och sedan soffmys med barnen hemma.
Så nu då, vad ska bli nästa utmaning?
Det gäller att belöna sig ibland. Idag belönade jag mig med massage. Inte för att jag sprungit halvmaran än, men för att jag tränat upp mig till den. Hur det än går på lördag så har jag nog gjort mitt bästa för att vara förberedd på att orka jogga hela distansen i alla fall.
Det känns främst i vader att jag joggat lite längre på asfalt. Det är lite stelt vid utsidan av vaden, muskeln som går ner och är fäst på utsidan av foten. Peroneus eller fibularis eller nåt sånt 🙂 Det har känts lite som att sulan skulle varit veckad när jag sprungit och att jag därför blivit lite öm. Men mer troligt är alltså att jag
När jag vet att jag vill ha en bra, kraftfull, massage bokar jag hos Björks. Jag har fått bra hjälp med min vad där förut, både på Peters mottagning och på olika lopp. Så även idag. Lite ont då och då men mest väldigt behagligt och välgörande. Jag hade dock lite svårt att helt stänga av tankar. Det är så intensivt på jobbet, låg till och med och formulerade ett mail till en förälder innan jag lyckades komma ner i varv. Men sedan tror jag faktiskt att jag nickade till någon sekund.
Nu är även Tjejmilen 2019 bakom mig. Numera är jag så pass van att springa 10 km att det inte riktigt kräver någon större förberedelse. Det är ju en förbaskat härlig känsla att veta att man fixar milen.
Oftast äter jag inte frukost, eftersom jag kör 16/8 (eller i alla fall 15/9), men den här gången startade jag dagen med nybakade scones. Sedan blev det lite smått och gott från expot och goodiebagen och så iväg strax efter 13. Det som alltid är värst med Tjejmilen är toaköerna. Jag blir fasen galen på att de inte kan skaffa ett par toaletter i startfållan. Jag som startade i startgrupp 2 får ju liksom köa ihop med alla som ska starta efteråt. Galet långa köer! Och jag behöver verkligen gå på toa precis innan. Varför då inte ha en sista minuten-toa för de som just då ska starta, lika för alla då ju. Nåväl, det är väl bara att fortsätta öva knipmusklerna och acceptera att man återigen fick springa upp i en mycket gles buske och kissa…. ihop med många andra.
Det var riktigt varmt i lördags, riktigt skönt innan och efter men kanske lite väl varmt under loppet. Men det gick bra, fick dock lov att dricka vatten vilket jag inte brukar göra på 10 km.
Det blev min snabbaste Tjejmilen någonsin, strax under 52 minuter. Jag låg på en bekväm nivå hela tiden, inte motiverad riktigt att trycka på mer, hade ingen kraft till spurt heller. Men gick i mål lugn och mycket nöjd. Sedan gick vi och tittade lite och väntade in de andra som startade senare än oss. Skumpa och chips smakar gott efteråt!
http://hanna.fornhem.se/wp-content/uppladdat/img_6252.mov
Hela dagen har jag gått med en så positiv känsla i kroppen, lite som efter en lyckad fest. Jag hade så stora förväntningar på loppet att risken att bli besviken är stor men icke. Det skulle vara på vädret då, men tack och lov blev det inget regn efter att vi kommit.
Jag springer ju många lopp varje år, lätt över tio stycken och kan nog säga att det här var topp 3. Banan var riktigt kul, jag älskar att springa i stan och jag älskar att man liksom sprang kringelikrokar och såg löpare som ligger både före och efter en själv. Överallt, utom möjligen första backen upp bakom Birger jarl, var det gott om plats. Så första kilometern tog 5.50 min, men sedan kunde jag springa på.
Starten var häftig, med fyrverkerier och ompa ompa. Actic ledde uppvärmning med BodyCombat!! Det var sedan folket med banan och jag var på så bra humör när jag upptäckte att folk bara stod så applåderade jag istället och fick igång publiken då och då. Kul med lite lokala höjdpunkter som OD-kören och Pelle Svanslös! Mål gången var riktigt snygg kul att man satsar på sådana detaljer. Jag hoppas så att det här blir en tradition i stan. Vi kommer!
Loppet då, hur gick det? Riktigt bra gick det. Jag lyckades jobba in tidsförlusten i början och gick i mål på 50.34, nytt personbästa på milen. Ändå hade jag inte tagit ut mig till Max utan sätt till att njuta också. Inte så flåsig, inte så hög puls och inte ont någonstans. Så jag är jäkligt nöjd. Och så himla roligt att springa alla fyra. Barnen sprang 5 km och följde sedan 10 km loppet.
Jag fick massage av Peter på Björks friskvård innan loppet. Det finns en liten känning i vänster vad som han hjälpt mig med förut. Han är verkligen super duktig och jättetrevlig. Noria vågade sig dit efteråt och njöt av massage också. Jag uppskattar att det finns massagemöjligheter på lopp.
Tack till arrangörer för att det äntligen kommer ett riktigt bra lopp till Uppsala.
https://www.unt.se/nyheter/uppsala/lopsugna-uppsalabor-intog-city-5389913.aspx
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/uppsala-night-run-ikvall-sa-paverkas-trafiken
Jag vann som sagt en startplats till Stockholm halvmarathon hos Snabba fötter Kenth och Craft sportswear. Och har man en startplats så springer man! Och sk man springa lär man vara förberedd. Springa gör jag ju året runt men för att en halvmara ska kännas kul och bekväm gäller det att ha några långpass i benen.
Jag älskar att springa, men oftast blir det pass runt 5-7 km om jag inte har fått motivationen att springa längre pga kommande lopp. Och senaste tiden har den motivationen faktiskt kommit. Det känns lättare och lättare att springa längre än det vanliga. Jag är ännu inte uppe i mer än17 km men det är långt kvar 🙂
På bilden ovan är det inte jag utan Helena. Henne är det bra att ha när man ska försöka beta av km. Sista vi sprang ihop blev det 17 stycken 🙂
