Jag älskar utmaningar. Jag älskar att variera träning utifrån utmaningar och tävlingar. Jag blir annars lätt rastlös och kan i alla fall sällan hålla en träningsplan (förutom mina 10 km per vecka då).
De senaste veckorna har det varit burpees som gällt eftersom Actic utmanat mig och andra att göra 600 burpees sista veckorna av augusti.
Jag är så himla glad att jag numera kan göra några varianter av burpees. Det har inte kommit gratis. Jag har fått lära om. Efterosm jag haft ont i ryggen stora delar av mitt liv med bland annat diskbråck som gett diverse följer så där som en obearbetad skada kan göra. Mitt diskbråck är troligen gammalt men det är bara något år sedan jag fick det bekräftat via röntgen, äntligen. Skönt att ha en förklaring till varför kroppen beter sig som den gör trots att jag är så pass fysisk aktiv som jag är.
Jag började med pt på Actic och startade med många veckor av rörlighetsträning utifrån mig. Sedan core-träning innan vi drog igång med lite tyngre övningar. Det gav effekt. För ett år sedan ville jag lämna salen om de envisades med att ha med burpees i pass. Jag kunde ju inte. Benen vägrade slääpa taget och hoppa bakåt, var på helspänn för det skulle ju komma en smärtimpuls från nerver i ryggslutet. Vem vill få ett knivshugg under träning liksom. Lite i taget blev det bättre. Först gick jag bakåt med ett ben i taget och kunde hoppa tillbaka för att ställa mig upp. Men nu kan jag hoppa bak med benen och hoppa fram igen. Jga kan inte kasta mig mot golvet, men lika bra det så handlederna håller. Och kanske kutar jag lite för mycket som en arg katt, men vad då, ag är nöjd. Jag får upp puls, blir svettig och får ibland träningsvärk.
Nu idag gjorde jag de 40 sista burpeesarna och är klar med utmaningen!
Förra helgen sprang vi ett lopp hemma hos Carro och Henke. Det är kul att vi liksom började planera lopp parallellt med varandra. Hon var först ut, och glad är jag för det. Som jag saknat lopp.
5 km med start och mål på deras uppfart. Jag, Jan och Noria sprang och Vilmer var funktionär.
Under juni, juli och början av augusti har jag mest sprungit ca 10-15 minuter som uppvärmning till annan träning. Dock aldrig mindre än 10 km per vecka så klart, det sviker jag inte. Men när de berättade om sitt lopp drog jag igång och sprang 5 km lite oftare. När loppet väl drog igång var jag så övertaggad att det ärlöjligt. Jag har verkligen saknat lopp. Så första kilometern gick på 4.27. Så snabbt kan jag inte springa egentligen. Inte så att kondisen sviker, utan mer att mina korta taxben inte går att få upp i den farten, jag snubblar eller kissar på mig 😉
Kommande kilometrar tog 5.10, 4.59, 5.32 (uppförsbackar!!) och 5.19 (fst den kilometertiden tog abrupt slut efter 700 meter då jag nådde mål).
Så kul! Nu ser jag fram emot att ordna ett eget lopp pnästa lördag och hoppas att fler går i våra spår och ordnar korta lopp för nära och kära.
Nu har det verkligen gått lång tid sedan jag skrev. Inte för att jag varit sysslolös direkt utan för att jag liksom glömt bort. Corona kom emellan, stoppade alla kul event och lopp.
Nu ska jag försöka komma igång igen!
Imorgon är det 10 juni. Första dagen utan lektioner. Första dagen med jobbstart kl 9. Det kanske är nu jag kan få till morgonjogg. Jag har fryst mitt actic-kort en månad from imorgon och ska köra hemma istället. Det har helt enkelt blivit för lite gym nu under corona och svårare att få plats på pass.
10 minuters jogg om dagen från 10 juni till 10 juli. Jag ska hitta nya slingor att springa varje gång. Försöka springa olika tider på dygnet och med lite olika fokus/tankar varje gång. Och jag vill ha sällskap. Jag vill gärna få meddelandet ”får jag vara dagens sällskap?”
Kanske vill du haka på?
På julafton fick jag meddelande från Flowlife om att jag vunnit en flowgun i deras jultävling. Jag blev så otroligt glad av flera anledningar. Jag har ju lite ont här och där. Jag njuter av massage. Vi är fyra i familjen som tränar och har nytta av den.
Jag fick vänta ett tag innan den kom då den sålde slut vid jul, men nu har den kommit. Den har gått varm sedan dess. Jag har haft den på jobbet, i bilen och i soffan. Vi har gjort på oss själva och på varandra. Jag älskar den! Kraftfull, inget tramsigt småkrafs alls. Den håller vad den lovar verkligen.
Jag har verkligen kört över hela kroppen, men fokuserat på vader då de ofta blir stela och ömma. Sedan på triggerpunkterna som påverkar mina ömma höfter. Och rumpan. På dessa områden har jag gått på rätt kraftigt. På ländrygg och nackmuskler har jag tagit det lugnare, mest för att ge avkoppling.
Den som vill testa är välkommen hit!
Läs mer här:
http://hanna.fornhem.se/wp-content/uppladdat/img_8394.movhttp://hanna.fornhem.se/wp-content/uppladdat/img_8393.mov
Nu ligger jag hemma i badkaret med en kopp kaffe och känner mig nöjd. Att springa på nyårsafton är en tradition. Jag brukar försöka locka med mig någon men i år blev jag nedlockad av Uppsala night Run.
Jag Frida och Helena gjorde sällskap, bästa löparvännerna! Vi sprang en runda som hade sin premiär i augusti, fast idag sprang vi bara ett varv och det räckte ju fint. Och tänka att vi fick sol också, det var inte igår.
Humöret är således på topp! Enda som stör lite är min höft, Men det kändes lite bättre efter att jag tejpat den.
En självklarhet att springa i augusti igen. det var verkligen en fullpott för att vara första året, så bra fixar alltihop. Hela familjen vill troligen springa nästa gång också, så jag hoppas man har tur att vinna en startplats eller två. Skynda dig in och tävla, jag tror den går ut idag.
I januari började jag träna på Actic. Till en början körde jag mest body pump och blev starkare men hade rätt ont och var stel. Sedan hittade jag in på en body combat.pass och älskade det- Efter ett tag med med kände jag att jag blev lite rörligare och fick lite starkare bål. I oktober började med mina pt-timmar på gymmet. Och då satte det fat med förbättringarna. Det är galet skönt att känna att jag med rätt övningar, anpassade efter mig, en vecka i taget lugnt och kontrollerat faktiskt klarar vissa rörelser mycket bättre och utan smärta.
Saker har hänt! I januari fick jag någon form av förkylning och ringde i desperation till läkare för att få ut värktabletter eftersom smärtan från diskarna var grym varje gång jag nös eller hostade. Nu i december fick jag förkylning igen (tänk va, varit frisk hela året….inte ovanligt dock men jäkligt glad är man ju, nåt rätt måste jag göra i min vardag), och insåg att jag nös typ 5 gånger efter varadnra utan att känna ett dugg huggande i ryggen. Jippi!!
Och jag kan ta på min löpardojorna genom att böja mig fram och ner. Förut var det svårare att få på skorna stående än att springa en halvmil.
Jag kör på, både med rörlighetsövningarna jag körde de första 4-6 veckorna och nu med coren. Det behövs mer stöd där, kan man lätt säga. Jag hade ett pass med Shaun i fredags, och nu har jag så ont i magmusklerna att smärtan när jag nyser eller hostar är grym. Men på det rätta sättet!
Nu har Nick’s kommit med några härliga nyheter som jag har fått chans att testa och dela med mig av. De här barsen är utan tillsatt socker, fria från gluten och använder inte palmolja. Jag har inga som helst problem med den lilla smak som stevia ger, jag märker inte av bismaken. Kanske är jag van, kanske har det med mina förväntningar att göra. Jag tycker att de är jättegoda båda två.Proteinbars med 11 g protein per bar.
Jag har varit med och testa nix redan från starten när de hette Nutri-Nick. Jag har varit med och temat flera gånger också och experimenterat med diverse recept. Jag märker väl hur smakerna har förändrats över tid och är glad att sortimentet fortsätter att växa. De här två har en riktigt god chokladsmak, passar att äta efter träning eller som mellis tycker jag. Jag tänker ta en i bilen på väg till Stockholm nu. Vi ska till Friends för att se Sverige- Färöarna ikväll och ska äta på MoS innan, men är rädd att jag är lite för hungrig redan.
Som jag skrev alldeles nyligen så är jag galet på så fort det är utmaningar på gång. Jag behöver ibland byta fokus, titta åt ett annat håll liksom. Jag kör ju en del pass nu och har inte varit så fokuserad på antalet steg. Men det är alltid intressant att tänka kring det där. Om man kör hårt 60 minuter, kan man typ sitta still resten av dagen då? Nope, det räcker liksom inte.
Nu under novembers sista två veckor ska jag se till att få ihop minst 10000 steg varje dag i en stegutmaning hos MPWR Sportswear. Min fitbit är inte övergenerös direkt, den räknar inte småsteg man tar medan jag jobbar utan den verkar börja räkna när jag tar riktiga kliv, flera efter varandra, går alltså 🙂 Noria är också på, hon är lite som jag hon!
Igår sprang jag 5 km och det är ju i princip 5000 steg, tar ca 1 meterssteg ju. Idag måndag blir det ingen träning, hinner inte. Vi ska på fotboll ikväll. Men ta promenader hinner jag. Och inne på Friends lär det ju bli en del steg.
Jag har aldrig ägt ett plagg från MPWR Sportswear men hittade så mycket fint. Löparkläder lockar ju alltid förstås. Men nu blev jag riktigt sugen på något ur deras yogakollektion. Det skulle passa fint på ett av min nya lugna favoritpass bodybalance. Gjorda av bambu, låter ju riktigt mjukt och följsamt.
Nu har jag 10 minuter kvar av min förmiddagsrast och ska inte sitta still längre.
Just nu har Actic ett träningsbingo och jag älskar utmaningar. Givetvis slängde jag mig in i det. Och med en något gladare rygg och lite mer rörlighet och lite mer styrka så vågade jag faktiskt ge mig på många nya pass. Dessutom blir jag lätt lite uttråkad när jag kan ett pass. Jag älsakr visserligen bodycombat men nu har jag kört den koreografin så många gånger, så det är kul med variation.
När jag kom fram till 11 november hade jag gjort 12 gruppträningspass i november, varav 10 av dem var olika. Jag hade alltså en full bingobricka och en påbörjad med två pass på också. Vissa av passen är 30 minuter, vilket gör att jag lyckats få till två efter varandra någon dag. Kör man 30 minuter med hög intensitet på tabata. kan man ju ta en 30minutrare med t ex core efteråt.
Mina 10 pass på första brickan var bodycombat, bodybalance, bodyjam, bodypump, cx worx, core, tabata, pilates, bodyattack och zumba fitness.
Jag ska se till att fixa bingobricka nummer två också, och vill gärna ha den där goodiebagen.
Om du skulle börja träna på Actic får du hojta till så skickar jag en värvningskod. Det tjänar både du och jag på!
Jag har aldrig gjort bra burpees. Ända sedan burpees började bli populära, synas liksom, har jag haft ont i ryggen. Min kropp vägrar liksom göra saker när den tror att det ska komma ett hugg i ryggen.
Senaste månaderna har smärtan i ryggen minskat och styrkan ökat. Men vägran har varit kvar. Jag tänker ”Nu jävlar ska jag hoppa bakåt” och lik förbaskat tar jag ena foten i taget bak.
Jag vill ju kunna göra burpees, de ingår i många pass jag går på och jag vill kunna göra allt. Och nu minsann!! På gårdagens body attack och dagens tabata gick det, kroppen lydde. Visst, de är inte supersnygga och inte fullt lika explosiva som jag vill, men jag är på gång. Båda benen bakåt i ett hopp och båda benen tillbaka i ett hopp. Och utan hugg i ryggen!
Träning hjälper. Min rörelseträningen hjälper. Envishet lönar sig. Och nu är jag peppad att fortsätta.
